Lennart Karlsson
1/5
Verkar vara en ny kultur att se ned på "brukarna" som införts i Habo.
När man anländer och skall anmäla sig i "receptionen" får man vänta, obligatoriskt.
När man väl får gå till "luckan" mottages man med största förakt och nedsättande miner samt "högdragen" attityd. Någon större kunskap i vad man gör visar sig dock inte finnas,
När man frågar något, t.ex. om inte det är dags för frikort nu så får man konstiga besked om att vänta (som vanligt).
Sedan får man gå och sätta sig utanför "labbet" i obligatoriska 15-20 minuter "för att lugna ned sig" vilket medför att man blir maximalt irriterad. Säger man till den "utlandsfödda" provtagaren något angående enklaste sättet att "tappa av" blod från min kropp får man utskällning, säger man inget utan låter henne kämpa får man också en utskällning!
Har dock mött en Sjuksyster under slututbildning med manlig handledare som utförde testtagningen på ett strålande fint och vänligt sätt! Vi pratade t.o.m- om alla de år jag tagit prover i flyktingläger.
Sedan kommer den stora dagen när man som "försökskanin" skall möta en svensktalande läkare som tillsammans med en "utlandsfödd under omvalidering till svensk legitimation" skall utföra undersökningen. Handledare lyste dock med sin närvaro.......
En "läkare" med bristfälliga kunskaper i svenska (och visar det sig även sjukvård) ifrågasätter den diagnos som man levat med (och behandlad av en professor på Södersjukhuset) i alla år.
Efter lite diskussion skall "den omvaliderande läkaren" återkomma per telefon.
Det visar sig då att en ungersk läkare som tjänstgjort på vårdcentralen (utan några svenska-kunskaper) skrivit helt fel i journaler varför "sjukdomen måste fastställas" trots att jag har handlingar med på min diagnos (en vanlig livslång bristsjukdom) på både svenska från SÖS och engelska från amerikansk specialist.
Någon journalläsning innan man undersöker "brukaren" verkar ej förekomma.
Så då får man offra ytterligare en dag för besök på "labbet" enligt ovan rutin!
Då jag antingen jobbar där endast heldag är möjlig p.g.a. arbetets art eller tar ledigt för prov kostar mig ca 2000 SEK/dag vilket är mycket för mig som extraarbetande "fattigpensionär".
Har själv fått ordna "remiss" för uppföljning av tidigare opererad cancer (i USA) trots att jag hade med hela journalen (som läkare på Ryhov med intresse tog del av) då den ungerske läkaren vägrade titta.
När jag tjänstgjorde i flyktingläger tillsammans med "Läkare utan gränser" undrade vi samfällt var alla inhemska läkare fanns då vi saknade dom i lägren.
Vid hemkomst till Sverige hittade jag dom!
(Skriver EJ vad vi kallade dessa inom FN då "någon kan bli stött" vilket medför arbete för DO!)
Tyvärr kan man inte sätta "minusstjärna" men jag tänker på alla gamla som bara talar svenska och inte kan göra sig förstådda. Som invandrare har man ju "rätt till tolk" men inte som svensk!
Jag föreslår att Sverige inför subventionerad svensk utbildning till läkare och sjuksköterskor mot kontrakt att arbeta inom svenska gränser under ett antal år i likhet med vad Flygvapnet gjorde förr (när vi hade ett försvar).
Habo Vårdcentral: Gör om, Gör rätt!!!
